you’re in every thought I have.
The waves of pain that had only lapped at me before now reared high up and washed over my head, pulling me under. I did not resurface.
Jag förlorar honom varje natt, i varje dröm.
När än jag blundar ser jag hans livlösa kropp, uppslukad av tomhet och kyla.
Jag känner smärtan av saknaden i varje minut som passerar.
Sorgen blir så mycket mer påtaglig i nattens mörker,
så mycket svårare att ignorera i ensamhetens tystnad.
Sömnen gör en tillgänglig på ett sätt jag annars aldrig tillåter mig att bli.
Natten gör en sårbar.
Mörker gör en svag.
I varje mardröm ser jag hans kropp falla ihop.
Jag ser hans ögon slockna och hans blod rinna.
Man vänjer sig aldrig vid smärtan.
