dagbok.
Each new day is a blank page in the diary of your life. The secret of success is in turning that diary into the best story you possibly can.
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Jag kan inte minnas senast jag skrev så mycket i min dagbok som jag gör idag. Kanske har jag aldrig gjort det. Men just nu är bloggen lidande eftersom jag dessvärre inte kan dela med mig av mina texter här, i dagsläget går det bara inte. Det handlar faktiskt inte alls om situationen jag är i, om besluten jag har att fatta eller om konsekvenserna som är oundvikliga. Det handlar om en människa. En människa som inte får läsa min dagbok just nu.
Kommentarer
