The Hidden Kiss -

quote

Gandhi said whatever you do in life will be insignificant,
but it is very important that you do it because...

You can't know...

You can't ever really know the meaning of your life...

And you don't need to.
Just know your life has a meaning.

Every life has a meaning,
whether it lasts one hundred years or one hundred seconds...

Every life... And every death...
Changes the world in it's own way.

Gandhi knew this.
He knew his life would mean something,
to someone, somewhere, somehow.
And he knew with as much certainty that he could never know that meaning...
He understod that enjoying life should be of much greater concern than understanding it...

And so do I.

You can't know...

So don't take it for granted...
But don't take it to seriously...

Don't postpone what you want,
don't leave anything misunderstood,
make sure the people you cae about know...
Make sure they know how you really feel.

Because just likte that...

It could end.

2010-03-20 @ 19:05:00 || Permalink, texter.

Kommentera här!

last night.

En del människor är helt enkelt så snåla att de inte skänker någon en tanke.

Något för mig mycket oattraktivt är snålhet och egoism så långt gången att omtänksamheten och eftertänksamheten försvinner. För just att kunna tänka efter och se sina egna fel är något mycket vackert och modigt.

Dock tror jag inte att en människa kan vara så perfekt att den aldrig gör något fel, för det är just våra fel gör oss till människor och intressanta individer. Men fel och misstag så stora och upprepande att de inte längre är små imperfektioner och missöden utan verkliga problem som endast ignoreras och näst intill uppmuntras, får mig att vilja spy.

Att inte tänka på andra utan endast sig själv är något vi lärt oss redan från dagis att det är inte okej. Det är rätt ut sagt fult att inte förstå att man inte är den enda människan i världen; att man kanske måste ge för att kunna ta, lyssna för att bli hörd.

2010-03-20 @ 16:16:00 || Permalink, tankar.

Kommentera här!

mediocrity.

After eighteen years of mediocrity, I was pretty used to being average. I realized now that I’d long ago given up any aspirations of shining at anything. I just did the best with what I had, never quite fitting into my world.

Är ovanligheten mer attraktiv än medelmåttan, trots att ovanligheten har två sidor och flera definitioner?

2010-03-20 @ 15:44:00 || Permalink, tankar.

Kommentera här!