in the bleak midwinter.
"Känner du dig någonsin lycklig?", frågade hon med ett tonfall som avslöjade att hon förväntade sig ett snabbt och lättsamt svar.
"Jag skrattar rätt mycket", svarade jag, själv osäker på om det svaret skulle räcka för henne.
"Är du lycklig nu under julen? När du tänker på din student, känner du dig lycklig då?", fortsatte hon envetet. Hon ville få det överstökat. Hon ville gå vidare till nästa fråga på pappret.
Jag kunde inte leva upp till hennes förväntning.
"Nej, det funkar inte så. Jag kan vara jätteglad och jag kan skratta. Men så fort jag tänker på julen så kommer jag ihåg att han firade sin sista jul 2009. Så fort jag tänker på min student så tänker jag på att han inte kommer vara med och fira. Jag hinner inte bli lycklig innan verkligheten är ikapp."
