Håkan Hellström
Du kanske aldrig når det du vill nå
Men du når mig
Du kanske aldrig får den du vill få
Men du får mig
Om du vill ha en idiot lägg din hand i min
Lägg din hand i min
Surgeons can cut out everything except cause
Varje natt är en topp av feber och ångestskrik.
Varje gryning är en flod av tårar i panik.
Varje morgon är ett uppvaknande till en blödande verklighet.
Varje skymning är ett adjö till en dag passerad i grymhet.
Varje dag låter sig fyllas av återkommande hot.
Varje dag är en kamp mot en sjukdom utan bot.
The jar of love isn't dry until the last drop falls
Men nu verkar det rinna rätt snabbt.
Ironi
Människan som torkat dina tårar bäst, är den som kan framkalla allra flest.
Death brings life
Det är väldigt få som vet och ännu färre som är villiga att lyssna. Men detta är viktigt för mig. Ni är rätt många som tittar in här då och då, så någon av er kan väl vara så vänliga att lägga detta på minnet.
Jag vet att jag är trasig, kanske till och med sjuk. Men jag vet också att mina sönderslitna delar, hur sjuka de än må vara hos mig, skulle kunna laga någon annan. ♥
Om något händer mig, vill jag donera allt som kan doneras.
Jag vet att jag är trasig, kanske till och med sjuk. Men jag vet också att mina sönderslitna delar, hur sjuka de än må vara hos mig, skulle kunna laga någon annan. ♥
Om något händer mig, vill jag donera allt som kan doneras.
En människa av värde
As much as I struggled not to think of him, I did not struggle to forget. I worried - late in the night, when the exhaustion of sleep deprivation broke down my defenses - that it was all slipping away. That my mind was a sieve, and I would someday not be able to remember the precise color of his eyes, the feel of his skin, or the texture of his voice. I could not think of him, but I must remember him.
Because there was just one thing that I had to believe to be able to live - I had to know that he existed. That was all. Everything else I could endure. So long as he existed.
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Om han har en plats i ditt hjärta,
har det fysiska avståndet mellan er ingen betydelse,
och orden mellan er inget egentligt värde.
Då behöver behöver bandet mellan er ingen bekräftelse,
och inga förlåt är någonsin nödvändiga för att förlåta.
Endast tack vare hans existens,
har du allt du skulle kunna önska.
Så länge du är meveten om luften som drar genom hans lungor,
om leendet som leker på hans läppar,
om skratten som ljuder i hans närvaro
och om hjärtat som slår i hans bröst,
finns det inga bekymmer värda din oro.
Du behöver inte vara där för att dela varje sekund med honom,
så länge du vet att han har nästkommande sekund
och kommer få ytterligare många fler.
Du behöver inte vara den han ständigt tänker på,
så länge du vet att han tänker,
på precis vad som helst.
Du behöver inte sörja en avslutad dag utan honom,
så länge du vet att han vaknar upp nästa morgon,
och i många kommande decennier framöver.
Det är tack vare att hans fötter vandrar på jorden,
som du känner dig dragen till att stanna.
Även om du inte ser varenda steg han tar,
eller ens har någon aning om vart hans resa bär,
så vet du att han går
och att han har ett mål han är påväg mot.
Även om vänskapen skulle upphöra,
så gör inte han det.
Och det är det som betyder något,
det är det som betyder allt...
