definitionen av komplexitet är girighet.
Såhär kan det se ut när en utredande uppsats närmar sig sitt slut och jag varit skribenten. Ett mycket intressant ämne med en sisådär tusen möjliga perspektiv att se det från. Blev klar ungefär samtidigt som jag bitit av alla mina naglar... igen.
"Sammanfattningsvis så verkar girigheten ha sin grund i ett (än så länge) omätbart gränsland mellan det mänskliga arvet och miljön runt omkring oss. Det är inte omöjligt att människans habegär härstammar från en naturlig drivkraft att införskaffa det vi behöver för att överleva, men i ett konsumtionssamhälle som gärna inbillar oss att vi behöver mer än nödvändigt så stannar inte begäret vid överlevnad. Att människans begär dock skulle vara helt omöjligt att kontrollera väljer jag att ta avstånd från, då jag personligen tror att människans sekundära begär i form av exempelvis pengar snarare är påverkningsbara av miljö än omöjliga att kontrollera. Huruvida man fortfarande i modern tid skulle vilja klassificera girigheten som en synd krävs det nog en omdefinition av egenskapen. Girighet må vara roten till ojämlikheter men kan samtidigt vara en del av den mänskliga överlevnaden och grunden till vårt moderna samhälle, vilket gör det mer komplext än bara syndigt."
it's more than just music.
Så mycket bra musik det finns, så mycket fina artister jag äntligen får se. Igårkväll var sådär bra som det bara kan vara när man står nedanför en scen och har gåshud upp till öronen. Alexz Johnson, Michael Grubbs (från Wakey!Wakey!) och Ron Pope var bäst i världen och jag var ungefär lika lycklig som de var bra. I vanlig ordning kunde jag inte hålla tillbaka tårarna, men står man invirad i en varm famn och lyssnar när Ron Pope sjunger "You're the reason I come home" och "Perfect for me" så tycker jag att det är helt acceptabelt att gråta lite. Av lycka förståss.
Och just precis såhär bra lät igår, fast bättre:
min favoritorsak till sömnbrist.
You know you're in love when you can't fall asleep because reality is finally better than your dreams.
En septembernatt satt jag med fjärilar i magen och visste inte riktigt var jag skulle ta vägen. Resultatet blev en spellista som jag tyckte beskrev rätt bra hur jag mådde då. Tycker den smittar av sig lite när man lyssnar på den nu i efterhand också, man blir sådär lite mysig i kroppen.
Ligger något fint över att kunna mixa pappas favoriter tillsammans med mina. Känner mig nästan upprymd över symboliken i genresplittringen i denna spellista. Nästna lika upprymd som jag gjorde den där septembernatten med fjärilar i magen.
det är min födelsedag och jag får gråta om jag vill.
12 Januari 2014
Det är den dagen på året som alltid kretsat kring leende ansikten och nostalgitrippar jag gärna följt med på. Min födelsedag. Den tolfte januari har alltid varit en dag fylld av varma kramar, oändliga lyckoönskningar och alldeles för många handskrivna gratulationskort. Och just denna dag har till och med fått mina vanligtvis känsloblyga föräldrar att fälla ljumma tårar av lycka.
"Du är min dotter och det är din födelsedag och jag får gråta om jag vill!" sa mamma till sitt försvar när jag, lite väl tuff vid fem års ålder, ifrågasatte tårarna på hennes kind när det var dags att skära tårtan. Hon både log och grät där hon satt hukad bredvid mig och rullade upp den analoga kameran. Det knäpptes bild efter bild efter bild. Födelsedagar är alltid kul och sådana ska därför förevigas. Precis så sa hon. Den tolfte januari borde alltid vara en dag fylld av oavbrutna kamerablixtar och glädjetårar.
Detta år är jag tacksam för bristen på både varma kramar och kamerablixtar. Den här dagen på året skulle alltid kretsa kring leende ansikten och alldeles för många gratulationskort. Men i år var min födelsedag inte kul och jag är glad att den inte förevigades. Den tolfte januari skulle aldrig vara en dag fylld av ångest och tårar av annat än lycka. Men det är faktiskt min födelsedag och jag får gråta om jag vill.
i am what i am.
There's a degree of difficulty in dealing with me. From my haunted past comes a daunting task of living through memories. If we could just hang a mirror on the bedroom wall. Stare into the past, and forget it all
Jag spelar sällan sönder låtar, jag tröttnar liksom inte. Jag tror att det är omöjligt att spela sönder ord som stämmer sådär mitt i prick, oavsett om jag låter dem gå på repeat. De slutar inte stämma bara för att jag hört dem innan. De slutar inte vara rätt bara för att de hängt med ett tag. Gammalt betyder inte föråldrat, det betyder erfaret och beprövat. Gammal musik betyder att den är fungerande... fortfarande.
Paradoxalt nog så fungerar inte jag, inte just nu, och då är det dessa trogna melodier jag lyssnar på. De hjälper mig lite, så jag låter dem gå på repeat.
Lyssna. Nu. Eller när ni vill:
det handlar om dig.
Jag vill så gärna skriva om hur misslyckad och oälskad han måste vara, om hur synd det är om honom som omöjligt kan ha någon att vända sig till och hur mycket jag tror att han kommer dö ensam efter ett meningslöst liv. Men det får bli en annan gång.
Helst av allt vill jag skriva om dig. ♡
