maj 18, 2011
I have been astonished that men could die martyrs for their religion
I have shudder'd at it
i’m having an out-of-body experience right now.
To greet another day
She wonders if he thought of her
As he started on his way
The first thing on her mind was him
And her love swells like a tide
She always starts her morning out
Wishing he were at her side
She looks up with saddened eyes
To catch a lonely stare
The lost girl in the mirror sighs
And brushes back her hair
For just a brief few moments
She smiles a secret smile
Her finger reaches out to trace
I love you, on the tile
Memories so bitter sweet
Go rushing through her head
Thoughts of how he held her close
As they shared the same soft bed
Music, kisses and candlelight
Making love at break of day
Then the sadness of a unexpected goodbye
As he suddenly past away
a girl can dream.
Drömmen lever vidare, även fast du inte gör det.
Det var i dina armar jag ville somna.
Det var i dina ögon jag ville drunkna.
Det var dig jag ville se sist av allt,
innan mina ögonlock skulle slutas i djupaste sömn.
Men skulle jag inte få min vilja igenom,
ville jag att du skulle somna i mina armar.
Drunkna i mina ögon.
Och se mig sist av allt,
innan dina ögonlock skulle slutas i djupaste sömn.
you’re in every thought I have.
The waves of pain that had only lapped at me before now reared high up and washed over my head, pulling me under. I did not resurface.
Jag förlorar honom varje natt, i varje dröm.
När än jag blundar ser jag hans livlösa kropp, uppslukad av tomhet och kyla.
Jag känner smärtan av saknaden i varje minut som passerar.
Sorgen blir så mycket mer påtaglig i nattens mörker,
så mycket svårare att ignorera i ensamhetens tystnad.
Sömnen gör en tillgänglig på ett sätt jag annars aldrig tillåter mig att bli.
Natten gör en sårbar.
Mörker gör en svag.
I varje mardröm ser jag hans kropp falla ihop.
Jag ser hans ögon slockna och hans blod rinna.
Man vänjer sig aldrig vid smärtan.
förlust.
14 Juni
Färgerna var mättade av en nedgången sol och öppen blålila himmel när pojkarna nådde bryggan. Vattnet låg alldeles stilla och ur skogen hördes fågelkvitter av alla dess slag. Trollsländor satte spår i den blanka vattenytan som reflekterade himmelns unika färg. Överallt runt dem yrde förvirrade myggor som alla sög blod ur pojkarnas nakna kroppsdelar. Handdukarna kastades på det nedtrampade gräset och bara fötter sprang på de fuktiga träplankorna. Det hade regnat tidigare samma eftermiddag.
Pojkarna tjöt och vrålade där de stod längst ut på bryggan. De försökte alla känna på vattnet och samtidigt undvika att bli knuffade bakifrån. Det dröjde dock inte länge förrän den yngste pojken backade några steg bakåt och sedan sprang fram längre än bryggan räckte. Hans blonda hår var det sista som syntes av honom innan hela han han trängt genom ytan. Vattnet började dansa, trollsländorna flög iväg och pojkens kropp fick en stunds vila från myggornas väldiga ihärdighet. Kylan bet på varenda millimeter han bestod av och det dröjde därför inte lång tid innan pojken dök upp ovanför ytan igen. De andra pojkarna skrattade högt då han redogjorde situationen med flera svordomar, lite frustande och ett stort leende. Han blinkade bort vattnet ur ögonen, drog håret bak med ena handen och simmade tillbaka in mot det grunda vattnet intill bryggan. Pojkens äldre bror stod på tur att hoppa i samtidigt som pojken själv höll på att häva sig upp för stegen till bryggan. Vid bryggan var vattnet inte mycket djupare än en arms längd, men bryggan var höjd nästan en meter ovanför vattenytan.
Pojken stannade plötsligt till halvvägs upp på stegen. Det såg nästan ut som om hans lugna leende bleknade samtidigt som hans ena hand släppte taget om stegen. Han föll graciöst ner under vattenytan igen. Det hade sett så lugnt ut, inte något att egentligen anmärka på. De fyra pojkarna stod kvar och väntade, kollade ner i vattnet och såg den unge pojken flyta med huvudet uppåt, raklång i det grunda vattnet. Hans ögon var uppspärrade och läpparna blå.
Det hade inte gott mer än några få sekunder då pojkens huvud flytit upp ovanför vattenytan. Pojkens bror som stod på bryggan kunde höra hur pojken gurglade vatten och hur hans ögon blev matta. Han hoppade snabbt ner i vattnet, lyfte upp sin yngre bror i famnen och fick hjälp med att få upp pojkens kropp på bryggan. Den äldre brodern skakade förtvivlat sin yngre broders kropp och med hög, bristande röst skrek han även pojkens namn. Han ville ha en reaktion. Han ville se något mer än de halvöppna ögonen och lätt särade läpparna. Men inget hände. Ingenting. Den äldre pojken tystnade.
gudstjänst.
Jag tände ett ljus för dig i kyrkan,
gratulerade dig på din födelsedag.
it won’t be all right when I’m not with you.
Och idag gör jag det endast i mina minnen.
-
Det är hans kärlek som gör världen vacker,
det är hans lycka som gör världen rättvis,
det är hans existens som gör världen möjlig.
960501
Grattis min vän på din dag ♥
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Begravningslåt
You're concrete heart isn't beating,
and I've tried to make it come alive...
