varför gråter jag inte längre?
Att glömma smärtan efter något förlorat behöver väl inte innebära att man glömt sorgen,
och än mindre det förlorade?
Men jag har inte glömt smärtan eller vad jag förlorat, för saknaden är konstant.
Jag har glömt sorgen.
Jag är så omåttligt oförtjänt lycklig i dagsläget.
Jag är kär.
Jag använder inte det ordet, inte i vanliga fall.
Men detta är inget vanligt fall, utan snarare ett ytterst ovanligt fall.
För jag är verkligen kär och jag medger det.
