it's more than just music.
Så mycket bra musik det finns, så mycket fina artister jag äntligen får se. Igårkväll var sådär bra som det bara kan vara när man står nedanför en scen och har gåshud upp till öronen. Alexz Johnson, Michael Grubbs (från Wakey!Wakey!) och Ron Pope var bäst i världen och jag var ungefär lika lycklig som de var bra. I vanlig ordning kunde jag inte hålla tillbaka tårarna, men står man invirad i en varm famn och lyssnar när Ron Pope sjunger "You're the reason I come home" och "Perfect for me" så tycker jag att det är helt acceptabelt att gråta lite. Av lycka förståss.
Och just precis såhär bra lät igår, fast bättre:
Kommentarer
