The Hidden Kiss

 

People say everything happens for a reason. These people are usually women. And these women are usually sorting through a breakup.
It seems that men can get out of a relationship without even a goodbye. But apparently women, have to either get married or learn something.
Why are we in such a rush to move from confused to confucius?
Do we search for lessons to lessen the pain?

 

På torsdag är det dags att gratulera dig igen. Artonde gången jag gratulerar dig. Fjärde gången jag gratulerar dig utan att du finns med. Du fattas mig och jag är fortfarande inte helt säker på hur jag ska hantera livet utan dig. Du borde vara här och du borde vara arton år, inte borta sedan fyra år tillbaka.

Fysikernas bryderi:
Att vi inte minns det som ännu ej har inträffat.

Filosofernas bryderi:
Att vi minns något bara för att det inträffat.

Psykologernas bryderi:
Att vi minns det som passar oss.

Politikernas bryderi:
Att vi minns.

Medicinarnas bryderi:
Att minnet sviktar.

De olyckliga älskandes bryderi:
Att minnet aldrig sviktar.

Min bästa vän finns inte och han kommer aldrig att finnas och jag tycker att det är läskigt. Fortfarande.

 

Jag har aldrig något att göra och det är alltid jag som gråter ner min säng så jag måste byta lakan tre gånger i veckan. Alltid jag.

 

Sedan en tid tillbaka har jag varit tyst,
försökt att känna efter hur det känns.
Man gör som alla andra och försöker att bli van,
men jag har tröttnat på att vara likadan.

 

Sedan en tid tillbaka har jag känt mig svag,
försökt att vara nån till lags.
Man kämpar för en plats som passar både här och där,
och snart har man glömt vem man är.

Såhär kan det se ut när en utredande uppsats närmar sig sitt slut och jag varit skribenten. Ett mycket intressant ämne med en sisådär tusen möjliga perspektiv att se det från. Blev klar ungefär samtidigt som jag bitit av alla mina naglar... igen. 

 

"Sammanfattningsvis så verkar girigheten ha sin grund i ett (än så länge) omätbart gränsland mellan det mänskliga arvet och miljön runt omkring oss. Det är inte omöjligt att människans habegär härstammar från en naturlig drivkraft att införskaffa det vi behöver för att överleva, men i ett konsumtionssamhälle som gärna inbillar oss att vi behöver mer än nödvändigt så stannar inte begäret vid överlevnad. Att människans begär dock skulle vara helt omöjligt att kontrollera väljer jag att ta avstånd från, då jag personligen tror att människans sekundära begär i form av exempelvis pengar snarare är påverkningsbara av miljö än omöjliga att kontrollera. Huruvida man fortfarande i modern tid skulle vilja klassificera girigheten som en synd krävs det nog en omdefinition av egenskapen. Girighet må vara roten till ojämlikheter men kan samtidigt vara en del av den mänskliga överlevnaden och grunden till vårt moderna samhälle, vilket gör det mer komplext än bara syndigt."

Så mycket bra musik det finns, så mycket fina artister jag äntligen får se. Igårkväll var sådär bra som det bara kan vara när man står nedanför en scen och har gåshud upp till öronen. Alexz Johnson, Michael Grubbs (från Wakey!Wakey!) och Ron Pope var bäst i världen och jag var ungefär lika lycklig som de var bra. I vanlig ordning kunde jag inte hålla tillbaka tårarna, men står man invirad i en varm famn och lyssnar när Ron Pope sjunger "You're the reason I come home" och "Perfect for me" så tycker jag att det är helt acceptabelt att gråta lite. Av lycka förståss. 

 

Och just precis såhär bra lät igår, fast bättre:

En septembernatt satt jag med fjärilar i magen och visste inte riktigt var jag skulle ta vägen. Resultatet blev en spellista som jag tyckte beskrev rätt bra hur jag mådde då. Tycker den smittar av sig lite när man lyssnar på den nu i efterhand också, man blir sådär lite mysig i kroppen.

 

 

Ligger något fint över att kunna mixa pappas favoriter tillsammans med mina. Känner mig nästan upprymd över symboliken i genresplittringen i denna spellista. Nästna lika upprymd som jag gjorde den där septembernatten med fjärilar i magen.

Det är den dagen på året som alltid kretsat kring leende ansikten och nostalgitrippar jag gärna följt med på. Min födelsedag. Den tolfte januari har alltid varit en dag fylld av varma kramar, oändliga lyckoönskningar och alldeles för många handskrivna gratulationskort. Och just denna dag har till och med fått mina vanligtvis känsloblyga föräldrar att fälla ljumma tårar av lycka. 

 

"Du är min dotter och det är din födelsedag och jag får gråta om jag vill!" sa mamma till sitt försvar när jag, lite väl tuff vid fem års ålder, ifrågasatte tårarna på hennes kind när det var dags att skära tårtan. Hon både log och grät där hon satt hukad bredvid mig och rullade upp den analoga kameran. Det knäpptes bild efter bild efter bild. Födelsedagar är alltid kul och sådana ska därför förevigas. Precis så sa hon. Den tolfte januari borde alltid vara en dag fylld av oavbrutna kamerablixtar och glädjetårar. 

 

Detta år är jag tacksam för bristen på både varma kramar och kamerablixtar. Den här dagen på året skulle alltid kretsa kring leende ansikten och alldeles för många gratulationskort. Men i år var min födelsedag inte kul och jag är glad att den inte förevigades. Den tolfte januari skulle aldrig vara en dag fylld av ångest och tårar av annat än lycka. Men det är faktiskt min födelsedag och jag får gråta om jag vill. 

 

Jag spelar sällan sönder låtar, jag tröttnar liksom inte. Jag tror att det är omöjligt att spela sönder ord som stämmer sådär mitt i prick, oavsett om jag låter dem gå på repeat. De slutar inte stämma bara för att jag hört dem innan. De slutar inte vara rätt bara för att de hängt med ett tag. Gammalt betyder inte föråldrat, det betyder erfaret och beprövat. Gammal musik betyder att den är fungerande... fortfarande. 

Lyssna. Nu. Eller när ni vill:

 

Helst av allt vill jag skriva om dig. ♡